(Nederlandse Schapendoes)

Vid slutet av 1800- och början av 1900-talet förekom schapendoes över hela Nederländerna där det fanns beten och fårhjordar. Herdarna värdesatte rasen för dess outtröttliga lust att arbeta och för dess lättlärdhet. Schapendoes tillhör en vittomfattande grupp av långhåriga vallhundar med kraftigt bepälsade huvuden. Rasen är besläktad med bearded collie, puli, owczarek nizinny, old english sheepdog, briard och bergamasco. P. M. C. Toepel anses vara grundare av rasen. Under andra världskriget lyckades han få upp intresset för rasen. Mellan åren 1940 och 1945 rekonstruerades den då nästintill utdöda rasen schapendoes. Rasklubben bildades 1947 och 1952 erkändes rasen på dispens av Raad van Beheer (nederländska kennelklubben). 1954 skrevs standarden och registreringen påbörjades. Det slutliga erkännandet av rasen skedde 1971.

Schapendoes är en vallhund som användes, och även i dag används, för att valla fårhjordar. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden av landet är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget för att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.

Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, vara långpälsad och ha en mankhöjd på 40-50 cm. Rasen skall vara något längre än hög. Rörelserna skall vara lätta och fjädrande. Rasen besitter en uppseendeväckande förmåga att hoppa.

Schapendoes skall vara en normalt och harmoniskt byggd vallhund, till karaktären uppmärksam och modig. Rasen skall vara alert, vaksam, glad, livlig, vänlig och aktiv. Den är mycket tillgiven och trogen människor den känner.

 

 

 

 

FCI-nummer: 313
Grupptillhörighet: Grupp 1 Vall-, boskaps- och herdehundar
Rasstandard (öppnas som PDF)
Rasklubb: Svenska Schapendoes klubben
Specialklubb: Svenska Gårds- och Vallhundsklubben